Nyheter

Reportage

Tagg elbilar

Kom ut ur grottan kära politiker

Det räcker inte med att någon kallade Växjö för grönaste staden för en massa år sedan. Ska vi fortsätta gå före och visa på fördelarna med gröna värderingar krävs kreativitet och handlingskraft. Det är faktiskt inte svårt och egentligen inte speciellt dyrt heller. Det gäller att lyfta ögonbrynen och skåda ut över alla de möjligheter som fordonsutvecklingen ger infrastrukturplanerarna. Den här våren har nya rekordsiffror för koldioxidinnehållet i atmosfären uppmätts, vi vet att det betyder risker för extremväder. Oljan är en begränsad tillgång och mycket pekar på att vi redan passerat den maximala oljeutvinningstakten.Vi vet med andra ord vad som väntar oss både vad det gäller vädret och oljepriserna liksom stabiliteten i vår omvärld. Vi står inför flera hot men vi står också inför en teknikutveckling som erbjuder både en stabilare värld med mindre miljöförstöring och i många fall betydligt högre livskvalitet.

Växjö är en typisk mellanstor svensk kommun med stora obebyggda områden och en hel del kulturmark runt centralorten. Här finns flera mindre orter inom pendlingsavstånd. Ett typexempel är Rottne som har bra bilvägsförbindelse och långa sträckor av bra cykelväg. En pendlare bosatt i Rottne har inga som helst problem att göra sina dagliga resor med elbil eller elskoter. Eller varför inte med cykel. Skippa ett träningspass på kvällen och ta cykeln till och från jobbet i Växjö istället!

– I have a dream, sa en gång Martin Luther King.

– There´s nothing left to try, there´s no place left to hide, sjunger Madonna och fortsätter: creation comes when you learn to say no.

Det är dags att sätta ner foten och säga nej till fortsatt utarmning av vår planet och Växjö har ett stort ansvar att gå vidare som föregångare i strävan mot ekologisk balans.

Jag har en dröm. En dröm om ett samhälle där människovärdet står i centrum. Ett samhälle där livskvaliteten är viktigare än både BNP och tillväxt. Ett samhälle där utarmning fått ge vika för balans och konkurrens fått ge vika för solidaritet. Det samhället är fullt möjligt idag. Det är fullt möjligt i en kommun som Växjö. Det är till och med så att Växjö tillsammans med andra kommuner runt om i sydöstra Sverige är den idealiska platsen för att ta nästa steg och förverkliga ett framtidssäkert samhälle  där infrastrukturen byggs upp med förnybarhet och miljövänlighet som viktigaste baskrav och förhöjd livskvalitet och trygghet som mål.

Är drömmen möjlig? Ja, faktiskt. Det märkliga är att ingen har tänkt de här tankarna i en värld där så mycket kretsar runt resurstillgångar, extremväder och kampen om oljan. De enda förklaringarna jag kan se är att drömmen känns för bra för att vara möjlig och att vi har svårt att förstå hur teknikutvecklingen påverkar våra livsval och vår infrastruktur. De flesta stadsplanerare lever kvar i tron att vi måste förtäta städerna och mota ut bilarna. Väldigt få tycks förstå potentialen i nya eldrivna fordon. Faktum är att det är just här i vår region som vi har de mest gynnsamma förutsättningarna för att bygga upp ett hållbart idealsamhälle.

Vad krävs för att förverkliga drömmen? Grunderna är en hållbar och koldioxidneutral elproduktion, ett samhälle byggt för att premiera hållbara och koldioxidneutrala transporter samt en infrastruktur där största möjliga hänsyn tagits till samtliga invånares önskemål för högsta livskvalitet.

Låt mig ge några exempel. Man kan vara bilintresserad, hästintresserad, hundintresserad, idrottsintresserad, friluftsintresserad eller musikintresserad. Oavsett vilket så höjer det livskvaliteten att få ägna sig åt sitt intresse och det finns ingenting som säger att vissa intressen inte är förenliga med kraven på koldioxidneutralitet och hållbarhet. Några vill ha tillgång till betesmark för hästar, några vill ha tillgång till garage och andra vill ha tillgång till rekreationsområden med idrottsplaner eller löparspår. Några vill bo i centrum med nära tillgång till musikklubbar och replokaler. Andra vill bo på en hästgård på landet och några vill bo i centralortens ytterområde med tillgång till verkstäder. De allra flesta vill ha möjlighet att förflytta sig mellan bostad, arbete, affärer och fritidsintressen så smidigt och billigt som möjligt. Allt är lösbart med den teknik som finns tillgänglig idag.

Det krävs bara kreativitet, kunnande och en seriös vilja att vara med och leda utvecklingen mot framtidens samhälle.

Tar vi en gigantisk passare och ställer in den på sex mil för att rita en cirkel runt Växjö, Ljungby, Kalmar och Karlskrona så visar det sig att vi täcker in så gott som hela sydöstra Sverige. De flesta av dagens elfordon klarar av de här sex milen. Vi kan med dagens teknik åka elskoter eller elbil utan problem. Vi kan unna oss att bo på en hästgård och ändå åka in till våra bilintresserade vänner och jobba med den etanoldrivna rallybilen i verkstaden på industriiområdet

– Men vad f-n, skulle Berglings karaktärer i Svenska Dagbladet kontra med. Jag ska till faster i Aborrträsk i sommar. Det tar månader med en elbil.

– Jo, visst kan det ta ett par veckor att åka elbil 120 mil i ett Sverige med väldigt få snabbladdningsstationer, svarar jag i min härliga dröm. Men, och det är ett viktigt men, det finns laddhybrider. Det går att hyra en bil. Det går att åka tåg. Det viktiga är bara att idealsamhället är uppbyggt så att det är smidigt att ta elbilen till stationen och ställa den på laddning där medan man åker till faster i Aborrträsk. Det är också viktigt att den som vet att han/hon måste åka långt ibland väljer en laddhybrid som går att köra på el i tätort och förnybart biodrivmedel de långa sträckorna.

I min dröm är alla kransorter runt centralorten och centrum i centralorten reserverade för fordon med elektrisk drivlina. Detta för att ge en bättre luftkvalitet, lägre ljudnivå och billigare samt hållbara transporter, vilket betyder att vi har råd att förflytta oss och att vi kommer att ha råd att göra det i framtiden.

Vad behövs? det fanns en tid då framtidsorienterade politiker och uppfinnare talade sig varma för spårtaxis. Små spårbundna eldrivna fordon på egna spår. Ett tredje transportsystem som skulle förfula våra samhällen och kosta ordentligt med pengar. För att min dröm ska förverkligas behövs egentligen inte mer än att vi bygger områden som reserveras för elfordon och transportvägar mellan dessa och till centralorten. Något i stil med det som redan idag finns mellan Växjö och Rottne.

Kom igen gubbar och kärringar i kommunstyrelsens bänkar. Ladda om, öppna ögonen och slå världen med häpnad igen. Vi kan, vi bör och vi vill vara den del av världen som leder utvecklingen mot ett grönare och hållbarare samhälle. Släpper vi den paniska oron för att lita på ny teknik, slutar vi se problem och istället se möjligheter med ny teknik och inser vi att den nya tekniken egentligen gagnar oss och vår livskvalitet mer än invånarna i världens megastäder kan vi till och med vända trenden där allt fler trängs i just megastäderna.

– You´re froozen when you´re heart is not open, you´re so consumed with what you get, sjunger Madonna i en annan låt.

Elbilsdagen i Älmhult slog rekord

Elbilsdagen började med att Elizabeth Peltola, centerpartistiskt kommunalråd i Älmhult, Thomas Carlzon, VD på IKEA AB och Jonas Lööf, Miljöfordon Syd samt Greencharge Sydost invigde mässan

Intresset för elbilar bara ökar från år till år och det syns inte minst under den årliga elbilsdagen på IKEA i Älmhult. I år var det nytt rekord i antalet deltagare och i antalet utställda fordon.

Läs mer och kommentera »

VW Up blir eldriven idag

VW:s minsting, up, visas idag upp i en helt eldriven version. Optimerat lägre luftmotstånd, däck med lägre rullmotstånd och annat bidrar till att bilen klarar en räckvidd på 15 mil med fulladdat batteri. Snabbladdning är den stora nyheten på bilen som förväntas få ett attraktivt pris.

Läs mer och kommentera »

Vi är redo men inte motorjournalisterna

Många av dagens svenska journalister ser inte möjligheterna utan klamrar sig likt en unken kedjerökare fast vid det de begriper.

Efter ett trevande 2012 har vi nu etablerat oss i ett lovande 2013. Lovande på så vis att teknikutvecklingen när det gäller fordon har hittat rätt spår mot framtiden. Fordonstillverkarna tycks vara övertygade om att elektriska drivlinor är framtiden. I första skedet i form av laddhybrider där eldrivningen erbjuder fördelar som fyrhjulsdrivning, bättre prestanda och ljudlös körning på enbart el. Detta i kombination med bättre miljöprestanda. I ett senare skede i rena elbilar och bränslecellsbilar.

Ännu så länge är laddhybriden lite av bilvärldens Colombi ägg som erbjuder en rad fördelar. Samtidigt öppnas dörrem för rena elbilar där Tesla S står i särklass med en räckvidd på 45 mil, komfort och prestanda i jämförelse med en påkostad mellanklassbil och en utmärkelse till Årets bil 2013 av amerikanska Motor Trend. Laddhybriden kan också kombineras med E85-motorer eller biogas-motorer.

Bilar med E85-motorer eller biogas-motorer finns redan i ett brett utbud, så det finns egentligen ingen ursäkt att köpa en bil som inte har riktigt bra miljöprestanda. Den enda ursäkten för en bilköpare är tyvärr att de lätt påverkas av populistisk, oseriös och direkt vilseledande journalistik. En journalistik som tyvärr förvirrar läsarna och kan leda till en onödigt utdragen miljöbilsintroduktion samtidigt som de tillverkare som investerar stora summor i teknikutveckling mot bilar med mindre miljöpåverkan inte får igen kostnaderna och i sämsta fall avstår utvecklingen och satsar på det idag sämsta miljöalternativet, dieselmotorer.

Många av dagens svenska journalister ser inte möjligheterna utan klamrar sig likt en unken kedjerökare fast vid det de begriper.

Samtidigt som utvecklingen nått ett läge där vi kan producera ren el med vindkraft, vågkraft och vattenkraft och använda den till elbilar som har både prestanda och säkerhet som matchar merparten av dagens bilar matas vi med insiktslös hallelujah-journalistik där miljöbilar ömsom höjs till något de inte är eller sablas ner till oanvändbarhet. Allt i kommersialismens namn. Det gäller att få klick på sin hemsida och då tar man till rubriker som lockar. Jag var inne på bytbil.com och tittade lite.

Bilen som går på luft, Elbilen är sämre för miljön än dieseln, En amerikansk pickup som går på 0,24 liter/mil. Allt är bara rubriker utan innehåll till texter som är inkompetent översatta eller bara manipulerade för att locka läsare. Ingenting, absolut ingenting stämmer. Som extra krydda tar de upp ett unikt världsrekord i att bränna däck. Att någon överhuvudtaget sysslar med detta i en tid då vi vet att miljön är sårbar är i sig sjukt. Än värre att det uppmärksammas av media.

Låt mig ta några exempel. Peugeots lufthybrid sägs kunna spara 80 % bränsle i stadstrafik. Läser man den tekniska beskrivningen från Peugeots tekniker så säger de att man kan återvinna 80 % av den energi som går förlorad vid inbromsning. Bilen hyllas med hurtiga rader om att den går på luft, när sanningen är att den använder en förbränningsmotor och en kompressor som tar tillvara den rörelseenergi som en gång byggts upp av förbränningsmotorn. En realistisk siffra är att den kan spara runt 10-15 % i normal svensk körning, vilket i sig inte är något att förkasta. Tyvärr nämns inte svenska Cargine som är pinonjärer inom området lufthybrid och har tagit fram en ännu effektivare konstruktion.

Den amerikanska laddhyrid-pickupen sägs gå att köra i vardaglig körning på 0,24 liter/mil trots fyrhjulsdrivning och en V8:a på över 400 hk. Direkt vilseledande då detta enbart går att åstadkomma under kortare körning där större delen av körningen görs på enbart el. Definitivt inte i vardaglig körning. All tillgänglig information idag visar att det är påtagliga effektförluster i ladddhybridsystem där förbränningsmotorns enda uppgift är att producera el och att då använda en motor med cylindervolym på 5,3 liter kan i bästa fall beskrivas som en flört med V8-talibaner. Allt annat är bara dumhet. En resa Malmö-Stockholm med den här bilen lär betyda en förbrukning på runt 1,5 liter/mil.

En lång artikel där elbilen betraktas som större miljöbov än en snål diesel avslutas med påståendet att elbilen är renare än dieselbilen enbart om den körs på förnybar el. Detta efter ett förvirrat resonemang som går ut på att tillverkningen av batterierna producerar så mycket koldioxid att det motsvarar ett CO2-utsläpp på 74 gram/km och att det idag går att köra en snål diesel med lägre CO2-utsläpp. Kväveoxider, partiklar och det faktum att dieseln inte är förnybar lämnas därhän. Inget sägs heller om att batterierna är nära nog helt återvinningsbara. Sanningen är att vi snarast måste komma bort från de icke förnybara drivmedlen och att vi under en period kan tvingas acceptera att elfordonen inte är optimala miljölösningar så länge de körs på el producerad på sämsta sättet, men att vi kan utveckla elproduktion och elfordon samtidigt.

Kort sagt: svammel skrivet av någon som inte förstår vad han/hon skriver utan snällt rabblar pressreleaser producerade av en bransch som är i kris där vissa företag inte klarar av att hänga med i utvecklingen utan överdriver mer än vanligt i sina releaser.

Tanken går till en dag i Göteborg för mer än tjugo år sedan. Idag knackar vi på dörren till transportlösningar som betyder att himlen inte kommer att förmörkas av dieselpartiklar och koldioxid.

 

En liten man i en svag ljuskägla på scenen.

” Mama, take this badge off of me

I can’t use it anymore.

It’s gettin’ dark, too dark for me to see

I feel like I’m knockin’ on heaven’s door.”

Det var Bob Dylan. Det var i Göteborg.

Det är idag. Det är bilismen och vår gemensamma framtid speglad i svensk media.

Mama, take this transportation off of me

I can´t use it anymore

It´s getting to dark, too dark for media to understand

I feel like I´m knockin´on heavens door.”

Jo, vi knackar på himmelrikets dörr.

Dagens bilism behövs inte längre

Dagens bilism är dömd till undergång och mörkret ser vi redan i städer som Peking där himlen förmörkas av en bilism som bygger på dagens teknik. En teknik som vi vet är dödsdömd, som vi vet hur vi ska göra för att frigöra oss ifrån, men som försvaras intill infantilitetens gräns av rädda och okunniga skribenter.

Elbilarna i media

En olycklig Tesla-ägare har drabbats av ett dyrt batteribyte. Gävle kommuns energibolag, har tvingats sälja Think-bilar som skrot då det inte längre fanns någon som kunde reparera dem. Två elbilsnyheter som snabbt fångades upp av Teknikens Värld, Sveriges näst största motortidning, och samarbetspartnern expressen.se.

Fokus låg på den höga kostnaden för batteribytet och slarvet med skattebetalarnas pengar. Så långt är allt väl. Det finns ett visst mått av konsumentjournalistik i det hela. Tyvärr ligger det en tydlig fokus på att det är just elbilar som kostar mycket pengar. Klassisk svensk rädsla för allt som är nytt.

När det blev förbjudet med bly i bensinen skrev den samlade motorpressen att det skulle bli dyrt med många havererade motorer. Etanolen har fått stå i skamvrån när det gäller arbetsmiljön i producentländerna och konkurrensen med matproduktionen. Biogasen har i huvudsak uppmärksammats för bristen på gas och köer på mackarna samt korta räckvidder.

Det ligger lite i sakens natur att nyheter ska granskas, men det blir väldigt fel när problemen inte ställs i relation till vad som gäller för traditionell teknik.

Killen som köpte sin Tesla och glömde läsa hela instruktionsboken fick batterierna förstörda då de stod urladdade över vintern. Nya kostade 330 000 kronor. Hade han istället köpt Mercedes Lyxsportbil SLS-AMG och missat att läsa avsnittet om glykolhalten i kylvätskan kunde motorn spruckit under vinterförvaringen och kostnaden hade blivit i stort sett densamma.

Kommunen som köpte ett antal Think gjorde naturligtvis det i tron att tillverkningen skulle fortsätta. Inte minst då svensk motorpress i flera artiklar beskyllde Volvo och Saab för att inte hänga med i utvecklingen när försäljningen gick ner men norsk elbilstillverkning gick mot strömmen och anställde svenska bilbyggare.

Oavsett om det är en elbilstillverkare eller någon annan tillverkare som går i konkurs så blir det problem för de som köpt produkterna.

Gävle kommuns energibolag körde i vart fall bilarna några år och lät kommunens invånare testa dem. Man lärde sig en del om elbilar, batteriladdnin

Osakligaste elbildebatten hittills

”Möjligheten att få en grön aura lockar tyvärr också politiker att bidra med skattemedel och supermiljöbilspremier, en utveckling som leder in i en återvändsgränd.” Så skriver Dag Noréus och Johan Lindström i en debattartikel där de dömer ut elbilarna och förirrar sig in i en komplicerad argumentation till förmån för fossilbränlsedrivna fordon. Märkligt i en värld där de flesta beskriver fossilbränslet som en återvändsgränd. De ser inte elbilar med batterier som framtiden. Möjligen elbilar med bränsleceller för produktion av elektricitet i en kemisk reaktion med vätgas som bränsle.

Av någon anledning så attackeras gärna de lösningar som skapas när det gäller hållbara transporter. Inget forum är mer öppet för osaklig och sensationsinriktad kritik som Sveriges största dagstidning, DN. Oftast handlar det om ny miljöteknik men det kan också handla om trafiksäkerhet där miljön blir ett falskt slagträ.

Det var DN som sågade etanolen med artiklar som handlade om hur många brödkakor som en etanolresa motsvarade och en övertolkning av en dramatiserad bild som visade svart rök från en etanolfabrik.

Det var DN som en gång skrev en hyllningsartikel till en eldriven bil som köpts begagnad av en Stockholms-familj för att något år senare såga Nissan Leaf för att räckvidden var för kort trots att den var mer än dubbelt så lång som för bilen som hyllats tidigare.

Det var DN som hade en bild på ett vettskrämt barn med rubriken: De livsfarliga dubbdäcken i en kampanj mot dubbdäckens förmåga att riva upp partkilar. En kampanj som nu visat sig vara helt verkningslös då partikelhalterna inte sjönk efter att förbudet införts. Detta på grund av målstyrd forskning som inte journalisten lyckades avslöja.

Nu har DN publicerat en debattartikel där forskarna Dag Noréus och Johan Lindström sågar elbilen med luddiga formuleringar om dåliga batterier och batteritillverkare som går i konkurs. Kärnmeningen i debattartikeln är att de vill att batterierna ska användas i hybridbilar istället för elbilar och detta på grund av tekniska brister i de batterier som finns idag. Naturligtvis kommer oljeindustrins vulgärargument om el på marginalerna producerat av tyska kolkraftverk upp som ett argument emot elbilar.

Man krånglar in sig i en diskussion som går ut på att batterier är för komplicerade och för kortlivade för att fungera i bilar och detta styrks av någon märklig anledning av att norska Think gått i konkurs.

” Otaliga pressreleaser beskriver nya genombrott inom batteriutvecklingen. Men sanningen bakom är dystrare: Det tjugoåriga norska elbilsäventyret Think gick i konkurs förra året tillsammans med batteritillverkaren Ener1, som investerat i Think för att få en elbilskund. I juli gick batteriföretaget Valence Technology i konkurs efter 22 år.”

Frågan är om de hade tänkt annorlunda om de lyft blicken till andra sidan Atlanten där Tesla, tack vare avancerad teknik för hanteringen av batterierna, nyss fick utmärkelsen ” Motor Trend’s 2013 Car of the Year”. Motor Trends jury, bestående av motorjournalister, var för första gången enhälliga i sitt val. Tesla S går upp till 45 mil på en laddning beroende på val av batteripaket. Sanningen är egentligen långt ifrån dyster. Den var det för tio år sedan då vi, liksom Dag Noréus och Johan Lindström än idag, trodde att det inte gick att lösa grön elproduktion i takt med en ökad användning av elbilar. Idag byggs på vindkraft och vågkraft ut snabbare än någon anat och på ett sätt som ingen talat om för Dag Noréus och Johan Lindström.

Lösningen som Dag Noréus och Johan Lindström föreslår är lika orealistiskt fyrkantig som så många andra teoretiska lösningar på problem som debattören överhuvudtaget inte förstått. Så här formulerar de sin lösning:

” En elbil kräver ett tio till tjugo gånger större och dyrare batteri än en hybrid. Dessa batterier skulle göra större nytta i tio till tjugo hybridbilar som tillsammans sparar fem till tio gånger mer bränsle än en enda elbil.”

Nu är det så att dagens elbilar har helt andra användare än hybridbilarna. Det är också så att man per automatik inte får mer batterier till hybridbilar bara för att man slutar tillverka elbilar. Tvärtom så utvecklas batterierna betydligt snabbare tack vare elbilarna. En utveckling som upplysningsvis även gäller Toyota, som numera satsat på litiumjonbatterier. Dag Noréus och Johan Lindström berömmer Toyota för deras användning av NiMH-batterier.

När det gäller de olika batteriteknologierna så har de alla sina för och nack-delar  Dag Noréus och Johan Lindström tar upp exemplet med mobiltelefoner och datorer (antar att de menar bärbara datorer) som exempel på hur batteriernas kapacitet försämras. För femton år sedan kostade en toppmodell av en bärbar Mac runt 30 000:- och batteriet varade i 1,5 tim, för fem år sedan kostade den runt 25 000:- och batteriet varade i 3 timmar. Idag kostar den runt 20 000:- och batteriet varar i 7 timmar. Dessutom klarar dagens batterier både slarvigare och tätare uppladdningar. Numera är batterierna exempelvis fast monterade då de beräknas överleva datorn. Inom parantes kan tilläggas att senaste modellen är runt 200 gånger så snabb. Omsatt i biltermer så skulle en bil som gick i 15 km/t för femton år sedan gå i 3 000 km/t idag och komma 70 mil istället för 15, samtidigt som den i kronor och ören bara skulle kosta 2/3.

Nu går det naturligtvis inte att göra den jämförelsen men det hela visar hur Dag Noréus och Johan Lindström gör sitt bästa för att använda minsta negativa halmstrå i debatten och samtidigt blunda för att det faktiskt pågått en utveckling av batteritekniken som gör deras argumentation mer än tio år gammal.

I klassisk svensk anda tar man också förgivet att ingen annan begriper något. Dag Noréus och Johan Lindström är övertygade om att dagens batteritillverkare sysslar med något de inte förstår och att vi därför ska avvakta med elbilsintroduktionen. Så här ser de på dagens fordonsutvecklares kompetens:

”För att utveckla bränslesnålare fordon behövs utbildning i elektrokemi, som bättre belyser batteriers brister. Det hjälper även batterientreprenörer att undvika orealistiska drömmar. Grundforskning behövs för att förstå batteriers parasitreaktioner och finna tillgängligare material.

Grundforskning behövs också för att förbättra bränslecellen. Med en sådan i en hybrid får vi till sist den efterlängtade elbilen. Bränslecellen innehåller dyra material, men i liten mängd jämfört med elbilsbatteriet.”

Dag Noréus och Johan Lindström är tillbaka vid den älskade bränslecellen, som faktiskt inte har någon funktion att fylla i en hybridbil.  En hybridbil är per definition ett fordon med två drivlinor. En bränslecellsbil är en elbil med räckviddsförlängare. Det är ett läge där biltillverkarna var för fyra-fem år sedan. Idag talar både VW och Mercedes om bränsleceller som något mycket avlägset.

VW-gruppens styrelseordförande, Professor Doktor Martin Winterkorn, har gått från att tala om snåla dieslar och bränslecellsbilar till att tala om laddhybrider, elbilar och faktiskt också se positivt på biodrivmedel.

Det här med snåla dieslar var högsta mode fram till regeringens nya miljöbilsdeklaration publicerades. Den kan ses som ett erkännande av gasbilarna och laddhybriderna samt en renässans för etanolen.

Dag Noréus och Johan Lindström talar om hybridbilar med bensinmotor i kombination med elmotor. En lösning som var teknikledande för fem-sex år sedan. Nu når man högre energieffektivitet i diesel-el-hybrider.

En intressant nyhet som förmodligen inte var uppfunnen när Dag Noréus och Johan Lindström skrev sin debattartikel är laddhybriderna som går några mil på eldrift och sedan får hjälp av en förbränningsmotor på olika sätt.

Inte ens laddhybriderna når dock upp till den bränslebesparingen som Dag Noréus och Johan Lindström tillskriver hybridtekniken:

” I hybridbilen sparas uppemot hälften av bränslet genom att återvinna bromsenergin och undvika arbetsområden där förbränningsmotorn har låg verkningsgrad.”

Basala kunskaper i fysikens lagar skulle förklarat det omöjliga i den här ekvationen.

För att undvika missförstånd så ska jag omedelbart förklara att även jag ser problem med dagens elbilar, tillgången på grundämnen som behövs för batterierna och så vidare. Det intressanta är att problemen inte längre känns oöverstigliga.

Skillnaden är att jag samtidigt ser att de fossila bränslena är en ändlig resurs. Vad som händer med priserna när tillgången på fossila bränslen minskar behöver man inte lägga forskningspengar på att reda ut. Detsamma gäller stabiliteten i en värld där det redan idag är oljetillgångarna som kan avgöra om det blir krig i en viss region eller inte.

Jag litar dessutom på batteritillverkarnas uppgifter om att batterierna är nära nog helt återvinningsbara och de tester som gjorts där batterierna har kvar runt 80% av sin kapacitet efter att bilen rullat 20 000 mil.

Jag anser att vi inte bara kan sätta oss på bakhasorna och fördöma alla lösningar. Vi måste hitta de bästa lösningarna även om de bara ännu så länge är näst bäst vid en jämförelse med fossildrivna förbränningsmotorer och det är bråttom om vi ska undvika krigshot och väderkatastrofer.

Frankrike leder elbilsracet

Citroën C-Zero är en av de franska elbilarna på marknaden

Frankrike leder utan tvekan elbilsracet med tre tillverkare som alla har elbilar på sitt program. Citroën och Peugeot har både en hybridbil och en ren elbil att välja på. Frågan är varför intresset för elbilar är så stort i Frankrike.

Läs mer och kommentera »

Elbil för tyska postiljonerna

Franska La Poste kör ut mycket av posten i Paris med den eldrivna Citroën Berlingo som tagits fram i samarbete mellan Venturi, La Poste och Citroën. Nästa lands post att komma att distribueras med eldrivna bilar kan bli Tyskland. Detta om en eldriven konceptversion av VW Transporter blir verklighet.

 

VW eT! är en konceptbil som tagits fram för att visa samarbetsgruppens tankar om hur framtidens närtransporter ska kunna lösas.

Läs mer och kommentera »

Stort intresse för elbilar på IKEA

Stort intresse för elfordonsdag hos IKEA

Den eldrivna lätta motorcykeln Esho Galaxy testades flitigt runt IKEA i Älmhult

Den eldrivna lätta motorcykeln Esho Galaxy testades flitigt runt IKEA i Älmhult

24 oktober samlades över 150 deltagare hos IKEA i Älmhult för att provköra och lära sig mer om elfordon. Dagen arrangerades som en del inom det regionala projektet Elbilar på väg med IKEA, Miljöfordon Syd, Växjö kommun, Uppvidinge kommun, Älmhults kommun, Växjö Energi, Växjöhem och Videum.

Läs mer och kommentera »

Kluvna politikertungor

När elbilarna nu kommer sitter vi svenskar på perrongen och grälar medan tågen med de första elbilarna passerar. Vi grälar om hur mycket sämre krocksäkerheten kan vara i elbilar och hur odugligt det måste vara med elbilar i vårt kalla klimat. Samtidigt säljs det elbilar som aldrig förr i Norge och den första elbilen som krocktestades av EuroNCAP har fått fyra stjärnor. Den är inte bäst i sin grupp men inte sämst heller. Den andra elbilen som testades fick fem stjärnor.

Sverige har totalt tappat initiativet när det gäller omställningen till en hållbar mobilitet med förnybara bränslen och snabbt minskande påverkan på miljön. Vi hade länge ledartröjan med en massiv satsning på E85 och biogas. En satsning där framsynta politiker insett värdet av att använda förmånsbilarna som murbräcka och lokomotiv när det gäller att ställa om till en framtidssäkra bilpark. Minskade förmånsvärden för dem som valde miljöbilar och en nivå på minskningen som motsvarade fordonets miljönytta gav omedelbart genomslag då det är företagen som står för den största nybilsförsäljningen och dessa bilar senare kommer ut på begagnatmarknaden.

Vi vet med andra ord vilka trådar vi skall dra i för att öka försäljningen av miljöbilar. Ändå ser det ut som om vi skulle få en drastiskt försämrad miljöbilssatstning de närmaste åren. Det förslag som ligger på bordet innebär egentligen inget annat än ett sänkt förmånsvärde för biogasbilar, laddhybrider och rena elbilar. Dagens hybridbilar, E85-bilar och snåla dieslar lämnas utan stöd.

För att få en förklaring var jag i Almedalen och lyssnade på politikerna i veckan. De var överens om en sak. Vi behöver miljöbilarna. Sverige skall gå i bräschen för minskade CO2-utsläpp. De berömde svensk uppfinningsrikedom och svenska satsningar på biodrivmedel samt de unika förutsättningarna vi har för en elbilsintroduktion tack vare att vi har så många eluttag för bilvärmare.

Jag har aldrig hört politiker vara så överens i en enda fråga. Ändå kan vi inte få en långsiktig avsiktsförklaring när det gäller miljöbilspolitiken. Ändå försämrar man villkoren för de tjänstebilsåkare som vill köra miljövänligt. Ändå har vi bland de sämsta statliga stöden för elbilar i Europa.

Politikerna har dödat E85-bilarna och hybridbilarna samtidigt som de förpassat biogasbilarna till sjukstugan. Elbilar för privatpersoner är det mest osannolika miljöbilsalternativet så det är det man väljer att ge ett massivt stöd.

Jag kan bara konstatera att det finns mer än en kluven tunga i riksdagshuset.

Nissan Leaf, första elbilen med fem stjärnor

Nissan Leaf blev första elbilen att få fem stjärnor i Euro NCAP:s krocksäkerhetstest. Nissans elbil klarade sig utmärkt i den senaste testen och visade jämna höga värden i alla testmomenten.

Nissans elbil Leaf fick fem stjärnor i Euro NCAP:s senaste test.

Största skillnaden i en jämförelse med Volvo V60, som toppar testgruppen, är ett sämre resultat när det gäller nackskyddet vid påkörning bakifrån, som bedömdes som marginellt i Leaf, 2,9 poäng jämfört med 3,6 poäng för Volvo. Nissan har också ett sämre resultat när det gäller det elektroniska förarstödet.

När det gäller skyddet av både passagerare i framsätena och barn i barnstol har alla bilarna i testgruppen bra resultat och Nissan är i mitten av fältet när det gäller barnskyddet men i den nedre halvan när det gäller vuxenskyddet. Paradgrenen är fotgängarskyddet där Nissan Leaf är näst bäst efter Ford Focus.

Nissans elbil är nu klar för försäljning i Sverige och kan beställas från en återförsäljare.


Renault Fluence Z.E. Bibendumprisad

Elbilen Renault Fluence Z.E.  vann Michelins Challenge Bibendum 2011 rallyt, en sträcka på 30 mil i stadsmiljö. Genom att vinna tog Renault Fluence titeln som bäst presterande elbil och konkurrerade ut hybrid- och bränslecellsbilarna. Renault Fluence Z.E. CO2 utsläpp från ”källa till hjul” var 57 g/km, 8 % bättre än vad bilen är ”typad” för, enligt Michelinteamets uträkningar.

Renault Fluence i topp bland dagen eldrivna bilar.

Läs mer och kommentera »

Miljöfordon Syd, Videum Creative Arena, 351 96 Växjö       info@miljofordonsyd.se