De eldrivna lastbilarna får ström via strömavtagare och kan sedan drivas med diesel när det inte finns elledningar. Foto: Siemens

Siemens har kommit så långt i sin utveckling av hybridlastbilar som kan drivas med både elektricitet och diesel att man nu gått ut och visat upp sitt projekt. Ett projekt som i mångt och mycket påminner det svenska elvägs-projektet som också är igång och det med stöd från bl.a. Trafikverket.

Siemens är så nöjda med de testresultat som hittills uppnåtts att man nu planerar för ett pilotprojekt i USA där hamnarna i Los Angeles och Long Beach ska anslutas till en lastdepå med elledningar för den här typen av lastbilar. Ett initiativ som är mycket välkommet i USA där forskare räknar med att koldioxidutsläppen från godstransporterna på väg kommer att öka med 30% redan 2030 om inget görs för att möta den här utvecklingen. Lastbilstrafiken kommer enligt samma undersökning att fördubblas till 2050.

Foto: Siemens

Tekniken är egentligen inte ny. Den har länge använts till stadsbussar men har nu vidareutvecklats och kompletterats med datorstyrning som gör att uppkopplingen till elledningarna görs helt automatiskt när lastbilen rullar under sådana. Tekniken kan användas i lastbilar som drivs med vilket annat drivmedel som helst och kan alltså kombineras med gasdrift, bränslecellsdrift eller andra hybridsystem.

Förutom att möta riskerna med ökade koldioxidutsläpp och ökade bränslepriser löser den här tekniken också en annan knut, bullret. Det kommer att bli möjligt att ha tung godstrafik rullande även igenom tättbebyggda områden nattetid. Allt detta utan att skära ner på möjligheterna med de fria transporterna som exempelvis dörr till dörr transporter och frihet för tansportköparen att själv sätta tidtabellen.

Se en kort presentation av projektet och bakgrunden till detsamma

Enda skälet är en viss uppgivenhet inför alla halvsanningar som lever sitt eget liv tills de en dag blir en sanning som handlingsförlamade politiker snubblar över och ser som en ledstjärna i sin politiska karriär.

Jag kan bara se likheter med mobben som skriker: ”He´s given me a sign” och följer stackars Brian med hans tappade sko som ledstjärna i ”Life of Brian”.

Så här tyckte Miljöpartiet 28/4 2010: ” För många människor är det ofta svårt att få ihop jobb och fritid utan bil – och många har inte råd att köpa en ny miljöbil. Vi föreslår därför att 25 miljoner kronor årligen 2011-2012 avsätts till efterkonvertering av bilar så att fler kan köra miljövänligt. 5000 kr ska ges i stöd till den som konverterar sin bensinbil till en etanolbil och 10 000 kr ska ges i stöd till den som bygger om sin bensinbil till en biogasbil.”

Ett år senare dömer partiets taleskvinna ut etanolen ut som kontraproduktiv i direkt konflikt med världens matproduktion.

Detta efter att miljöminister Lena Ek sågat etanolen som fordonsbränsle med hänvisning till att amerikansk majsbaserad etanolproduktion har en negativ miljöeffekt.

Ungefär lika sant som att Moderaterna har upphovsrätten till Maos lilla röda baserat på Arkelstens fabulerande om partiets engagemang i arbetarrörelsen.

Politiker tycks allt mer trimma varandra med friserade sanningar som till slut blir beslutsunderlag. Ungefär som dubbarnas hälsofarlighet som lett till dubbförbud med utebliven effekt och en uppsjö märkliga förklaringar.

Sanningen är att etanolen fortfarande är snabbaste sättet att åstadkomma en fossiloberoende fordonsflotta. Sanningen är att majsbaserad etanolproduktion har en mindre positiv miljöeffekt än den produktionen vi har i Sverige. Den är dock inte negativ.

Det viktigaste av allt är att etanolen kan vara ett utmärkt bränsle i laddhybrider där vi får en eldriven bil utan räckviddsångest med en billig räckviddsförlängare. Tanka en Opel Ampera med E85 och vi har ett fordon som dramatiskt minskar privatbilismens miljöpåverkan utan att det krävs så mycket etanol att vi hotar världens matförsörjning. Detta ur ett svenskt perspektiv. Det löser inte världens problem men det gör inte Miljöpartiet heller.

Det kanske är dags att se omgivningen med öppna ögon. Det tillverkas än idag stadsjeepar med bensindrivna V8-motorer på närmare tusen hästkrafter. Efterfrågan på lyxbilar är minst lika stor idag. Efterfrågan på privatbilar i världen är större än någonsin. Det är vårt miljöproblem. Det löser vi inte genom att avfolka landsbygden, sluta köra bil och bli idealistiska eremiter i Sverige.

Det vore sorgligt om vi valde den vägen bara för att det svenska Miljöpartiet inte ser att det finns en utveckling där det följer positiva bieffekter med miljövänligare fordonsteknik. Extra sorgligt om det beror på att politikerna inte är uppdaterade utan enbart bygger sitt politiska liv på att protestera istället för att agera.

Elfordonsprojektet GreenCharge Sydost” har nu vuxit till en regional kraftsamling i samverkan mellan företag, universitet/högskola, kommuner, landsting, länsstyrelser och regionförbund som syftar till att skapa en hållbar introduktion av elfordon och elladdinfrastruktur i Blekinge och Småland.

Som projektpartner eller intressent är du speciellt välkommen till den första av en serie kick-offs som vi kommer att köra i varje län. Vi börjar nu med Karlskrona eftersom BTH som projekthuvudman är lokaliserad där.

Tid: 16 maj kl. 13.00-15.30

Plats: BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona

Agenda

13.00-14.15 Offentlig presentation och invigning av projektet

13.00 BTHs rektor Ursula Hass och Landshövding Berit Andnor Bylund hälsar välkommen

13.10 Forskningsprojektledare Dr. Henrik Ny från BTH kort om projektet och dagens upplägg

13.15 Stefan Nilsson från Miljöfordon Syd inspirerar från elbilsfronten

13.25 Henrik Ny om projektets forskningsupplägg

13.30 Professor Karl-Henrik Robèrt om BTHs unika strategiska hållbarhetsmetodik

13.45 Platschef Bengt-Åke Claesson från Logica om affärsnätverk kring elfordon

13.55 Henrik Ny om konkreta kommande steg och händelser

14.15-14.45 Kaffepaus och mingel samt pressintervjuer

14.30-15.15 Workshop för projektpartners kring kommande steg

Anmäl ert intresse och deltagande senast 14 maj till Henrik Ny eller Jonas Lööf enligt nedan.

Varmt välkommen!

GreenCharge-projektet genom

Henrik Ny

Forskningsledare GreenCharge Sydost

Blekinge Tekniska Högskola

Telefon: 0455-385517

E-post: henrik.ny@bth.se

Jonas Lööf

Projektledare GreenCharge Sydost

Miljöfordon Syd

Telefon: 0706-550771

E-post: jonas@miljofordonsyd.se

Utställning:
Lördag 19 maj kl 10.30 – 18.00

Var: Tingsryd. Korsningen Lokgatan / Strömgatan (Utanför Hallabro El)

Provåkning:   Mellan kl 10.30 – 13.30

Uppvisning: Ca 14.30 kör elbilarna ett uppvisningsåk på specialsträckan på Tingsryds industriområde strax före Rallybilarnas start som går kl 14.57.

Övrigt:  En elbil kör under fredagen som första bil (VIP bil) på samtliga specialsträckor före rallybilarnas start. (Tesla) Avsikten är att göra reklam inför lördagens utställning och provåkning.

Volvos V70 har fått en helt ny och betydligt snålare E85-motor och runt hörnet väntar en snålare gasmotor.

Efter att ha kört Volvos V70-modell med nya etanolmotorn kan jag bara konstatera att den borde ge E85 som bränsle en ny vår. Det enda som talar för dieselversionen just nu är räckvidden.  Med dagens bränslepriser kostar det bara runt en krona mer per mil att köra på E85. Samtidigt är E85-bilen  28 100 kronor billigare att köpa och motorn är 65 hk starkare.

Volvos förarmiljö tillhör de bästa med bra säkerhetstänkande och överskådliga instrument.

Snåla dieslar har varit miljöbilen för de flesta under ett par år. Låg förbrukning ger hög energieffektivitet är nyckeln, men det reella skälet att välja en snål diesel som miljöbil har nog för de flesta varit att utbudet av bilar som klarar miljöbilsgränsen på 120 gram CO2/km är större än när det gäller andra bränslen.

Personligen har jag aldrig gillat den här utvecklingen då jag föredrar förnybara drivmedel som etanol, biogas och elektricitet. E85 blev offer för en oseriös smutskastning samtidigt som dieseln blev lika oseriöst behandlad i och med att problemen med dieselbilarnas kväve- och partikel-utsläpp rönte mindre intresse från media och politiker.

Nu har bränslepriserna ändrats och biltillverkarna har börjat bygga effektiva etanolmotorer så plötsligt är E85-bilarna riktigt konkurrenskraftiga, samtidigt som de är betydligt bättre för miljön än dieslarna. Enda haken är naturligtvis att vi inte kan producera hur mycket etanol som helst. Utvecklingen öppnar dock dörren för en framtid med laddhybrider som har en förbränningsmotor som drivs med E85. Något som inte är omöjligt och som skulle kunna ge oss bättre innerstadsmiljö utan att vi behöver försaka räckvidden, som vi ännu så länge måste göra med elbilarna.

Volvos stolar tillhör också de bättre på marknaden

Vi har testkört Volvos V70 med senaste E85-motorn och jämfört den med samma bil med snålaste dieseln.

De två V70n vi körde var båda enbart framhjulsdrivna och båda var miljöklassade, vilket betyder att de är skattebefriade de första fem åren. V70 Drive har en snål dieselmotor med stopp-/start-funktion och det gör att den klarar sig med ett utsläpp under 120 gram CO2/km. V70 med T4F motorn för E85-bränslet är samma bil men med en modern etanolmotor som håller nere förbrukningen ordentligt. Den senare är utan tvekan ett bättre miljöval men den har samtidigt kortare räckvidd än dieselbilen. Kanske inte så viktigt för de flesta privatägare men ett större problem för handelsresande.

Omtänksamt med elvärmda baksäten också.

Båda bilarna är flexibla och trevliga att köra. Etanolbilen är lite piggare men det är ingen avgörande skillnad. Ingen av bilarna har så bra vägegenskaper som exempelvis Volvos V60 T6 AWD, men de har istället betydligt bättre komfort med mjukare fjädring. En högst personlig prioriteringsfråga. Två personer åker lika bra i V70 som i V60 men i baksätet blir det trängre i V60 och bagageutrymmet är betydligt sämre i V60, utan att för den skull vara litet för den bilstorleken.

Volvos V70 är kombibilarnas kombi med ett riktigt flexibelt lastutrymme.

Det intressanta är att bränslekostnaderna numera är ganska lika mellan de två V70-modellerna. Dieselbilen kostade knappa 10 kronor per mil på motorväg och 8,50 vid blandad körning medan etanolbilen kostade 11:- på motorväg och 9,50 vid blandad körning.  Tittar vi på inköpspriset så skiljer det nästan 30 000:- till etanolbilens fördel och det tar tid att köra in den skillnaden om man bara sparar en krona per mil.

Tittar vi på bränslekostnaderna för V60 T6 AWD så kostade den oss 16:- milen vid blandad körning och 17:- milen på motorväg. För däcken kan det handla om en femtioöring per mil i högre kostnader, jämfört med V70:n som har mer standardbetonade däck. Dryga kronan om man kör på mer exklusiva lågprofildäck.

Stort plus för Volvos säkerhetstänkande med aktiv avståndshållare och autobroms.

Faktaruta:

Volvo V70 T4F

Biltyp: Framhjulsdriven femdörrars kombi.

Motor: Fyrcylindrig 1,6-liters flexifuel.

Effekt: 180 hk.

Max vridmoment: 240 Nm vid 1 500 – 5 000 varv/minut.

Tjänstevikt: 1 701 kg.

Max totalvikt: 2 190 kg.

Max släpvagnsvikt: 1 600 kg.

Bränsleförbrukning: Angiven vid blandad körning 7,0 liter/100 km. Uppmätt: 9,51 liter/100 km vid blandad körning, 10,4 liter/ 100 km på motorväg.

Pris: 257 900:-

Faktaruta:

Volvo V70 Drive

Biltyp: Framhjulsdriven femdörrars kombi.

Motor: Fyrcylindrig 1,6-liters diesel.

Effekt: 115 hk.

Max vridmoment: 270 Nm vid 1 750 – 2 500 varv/minut.

Tjänstevikt: 1 714 kg.

Max totalvikt: 2 220 kg.

Max släpvagnsvikt: 1 300 kg.

Bränsleförbrukning: Angiven vid blandad körning 4,5 liter/100 km. Uppmätt: 5,7 liter/100 km vid blandad körning, 6,1 liter/100 km på motorväg.

Pris: 286 000:-

Faktaruta:

Volvo V60 AWD Polestar

Biltyp: Fyrhjulsdriven femdörrars kombi.

Motor: Sexcylindrig 3-liters bensin.

Effekt: 329 hk.

Max vridmoment: 480 Nm vid 3 000 – 3 600 varv/minut.

Tjänstevikt: 1 844 kg.

Max totalvikt: 2 31 kg.

Max släpvagnsvikt: 1 800 kg.

Bränsleförbrukning: Angiven vid blandad körning 10,2 liter/100 km. Uppmätt: 10,1 liter/100 km vid blandad körning, 10,5 liter/milen på motorväg

Pris:  399 000:- + 8 900:- för Polestar trimning inklusive montering.

Med modernaste säkerhetssystemen och en avancerad klimatanläggning med biobränsledriven värmare fungerar Volvos eldrivna C30 riktigt bra på snötäckta arktiska vägar.

Elbilar i vinterkyla är en omöjlig kombination enligt flera skeptiska motorjournalister. Inte alls, säger Volvo som testkört sin C30 electric på och runt testanläggningen i Kiruna. Vi har gjort ett besök på anläggningen och kört bilen i arktisk kyla.

Vi fick göra ett unikt besök på anläggningen och ta del av de erfarenheter som Volvo gjort i den bitande vinterkylan. Erfarenheter som lett till att man utvecklat ett helt klimatpaket som ser till att både hålla rätt temperatur på bilens batterier och i bilens kupé. Ett paket som inte är unikt set till de enskilda ingredienserna men väl till den omfattande systemlösningen det blir när allt samverkar.

Volvos antisladdsystem och traction control är anpassat till elbilens tyngd och tyngdpunkt.

Kärnproblemet med elbilar i kallt klimat är att batterikapaciteten minskar med kylan samtidigt som det går åt mer elektricitet till att driva bilen. Hjulen snurrar tyngre i kallt klimat och det går åt mycket el till defroster och värme. Det senare är det största problemet men också ett problem som är lösbart.

Bister kyla biter inte på elbilen.

Volvo har helt enkelt valt att förse sin elbil med en bilvärmare som drivs med etanol eller bensin. På så vis sparas elen till att driva motorn och det betyder att räckvidden inte begränsas så mycket som den annars skulle gjort i kylan. Volvos siffror visar på en 30-procentig förlängning av räckvidden vintertid på det här viset.

I systemet finns också en möjlighet att programmera bilen så att den värms upp med el från nätet medan den är uppkopplad för laddning. Då har man en bil med isfria rutor, behaglig temperatur i kupén och ett batteripaket som har optimal temperatur för så lite effektförluster som möjligt, när det är dags att åka till jobbet. Det betyder samtidigt att mindre energi, läs både elektrisk från bilens batterier och bränslet till den bränsledrivna värmaren, går åt för att få upp värmen.

Volvo C30 electric har tre oberoende bilvärmare.

Idén med en bilvärmare som drivs någon form av bränsle är inte ny. Renault har en dieselvärmare i sin eldrivna Kangoo och Venturi tog fram en etanolvärmare som tillbehör till den Citroën Berlingo som byggdes åt franska La Poste. Idén med elektrisk uppvärmning av kupé och batterier är heller inte ny. Norska Think har ett sådant system och alla elbilar som säljs idag har någon form av liknande lösningar.

När vi startade var det 24 minusgrader i kylrummet där bilen stod.

Det unika med Volvos lösning är att alla systemen samarbetar både när bilen är kopplad till elnätet och när den står parkerad utan elanslutning. I C30 electric finns en elektrisk doppvärmare som värmer kylvattnet som i sin tur har som uppgift att hålla rätt temperatur på bilens batteripaket. Den värmaren samverkar med etanolvärmare som också värmer kylvattnet som i sin tur cirkulera i bilens klimatsystem för både batterier och kupé. Dessutom finns en elektrisk defroster som fungerar som en hårtork. En fläkt med elektriska värmeslingor framför med andra ord. Det betyder omedelbar avisning även om bilen stått utan elanslutning. Ett klart plus jämfört med bilar med förbränningsmotor.

Bilens kupé nådde 22 plusgader på rekordtid.

Vi har testat systemet i 25 minusgrader och det råder ingen tvekan om att det fungerar alldeles utmärkt. Så här fort blir det inte varmt i en vanlig bil med förbränningsmotor om den inte har någon form av bränsledriven kupévärmare. Redan efter ett par kilometers körning började det bli dräglig temperatur i bilen och en innetemperatur på 20 grader plus nåddes strax efter halvmilen. Det betyder en temperaturhöjning på 45 grader på runt fem minuter.

Batterierna sitter väl skyddade mellan deformationszonerna.

Volvo är kända för sitt säkerhetstänkande och det är något som man tagit med sig till elbilen. Både Volvos varningssystem för landsväg och i stadstrafik finns i elbilen. System som varnar föraren och kan bromsa bilen till stillastående om en olycka håller på att inträffa.

Skulle olyckan ändå vara ett faktum så gäller det att även en elbil har hög säkerhet. Volvo har löst den biten genom att montera batterierna innanför deformationszonerna och i en egen förstärkt inkapsling. När bilens sensorer konstaterar en olycka kopplas elektriciteten bort på samma sätt som med en jordfelsbrytare. Är olyckan så kraftig att inkapslingen på något sätt skadas leds läckande gaser ut ur batteriet utanför bilen. Systemen och inkapslingen är testade i krockprov.

Elbilen är testad i krockprov och batterierna har både kapsling som skydd och elektronik som stänger av strömmen samt leder ut gas om det skulle bli en läcka.

Världens första miljöbilstårta och första pris i Miljöbilsdiagnsen 2011till Sveriges bästa landsting när det gäller miljöbilar.

För första gången någonsin delades Miljöfordon Syds och Infotorgs pris till bästa landsting i Miljöbilsdiagnosen ut i år och det var Landstinget i Östergötland som fick priset för ett mycket medvetet och ambitiöst miljöfordonsarbete. Priset är en parallell till det pris som delas ut till bästa kommunen, i år Helsingborg.

Mer om bakgrunden till priset och motiveringen finns här

– Jag fick beslutet på mitt bord, så det var bara att göra sitt bästa för att genomföra det hela, berättar Johan Sundberg som är upphandlare och fordonssamordnare på Landstinget i Östergötland. Det intressanta är att vi ganska snart konstaterade att det inte kostar mer att medvetet välja fordon ur ett miljöperspektiv. Det blev inte ens dyrare när vi också ställde krav på hög säkerhet.

Johan förde en dialog med Karin Ramstedt, som har miljöansvaret i samma landsting, och han stämde av med ekonomiavdelningen under arbetets gång. Det politiska beslutet och den höga ambitionen hos alla inblandade välkomnades och nu är östgötarna föregångare i landstingsvärlden.

Flera olika parametrar lades in i kravspecifikationerna vid upphandlingen. Det gällde allt från att inga HA-oljor fick förekomma i däcken, som samtidigt skulle vara lättrullande, till att främja fossilfria drivmedel till fordonen. Bilarna som köps ska heller inte vara onödigt stora.

– Jag försöker få alla ute i verksamheten att välja biogasdrivna alternativ, förklarar Johan. Förr fanns det en hel del snåla dieselbilar men nu håller vi på att fasa ut dem.

– Vi har samtidigt jobbat på ett brett plan genom att få ut tjänstecyklar i de flesta verksamheterna och verka för att man både inom verksamheten och i det dagliga pendlandet till och från jobbet använder allmänna transporter så långt det går, förklarar Annelie Frick, som är mobilitetssamordnare på Landstinget i Östergötland.

Hon berättar att det finns bra bussförbindelser med en hållplats nära Universitetssjukhuset i Linköping, som är landstingets största arbetsgivare.

– Faktum är att vi har 600 anställda som inte har längre än 5 km till sin arbetsplats men ändå kör bil till och från jobbet, så här finns en stor potential till förbättring, säger Karin Ramstedt.

Annelie fyller i och berättar att de ska börja med en cykla till jobbet-kampanj i vår och samtidigt även satsa på prova på-kampanjer för att få folk att testa kollektivtrafiken. Östgötatrafiken är också väldigt intresserade av att förbättra möjligheterna för resenärerna. Bland annat genom att se över tidtabellen och ha en dialog med resenärerna via exempelvis enkäter som delas ut efter prova på-kampanjen.

Eftersom det är två stora städer som ligger så nära varandra, Norrköping och Linköping, blir det väldigt mycket pendlande fram och tillbaka mellan de här städerna.

– För att öka möjligheten till tågpendling vore det bra om vi kunde få möjlighet att ta med cykeln på tågen, säger Karin. Det fungerar på andra håll i Sverige men inte här.

Miljöbilsintresserade landstingmedarbetare i Östergötland och deras biogasdrivna VW Touran. Från vänster: Karin Ramstedt, miljöstrateg, Marie Morell, ordförande landstingsstyrelsen, Britt-Marie Jaensson, säkerhets- och miljö-controler, Johan Sundberg, upphandlare och fordonssamordnare, Anita Jernberger, 1 vice ordförande i landstingsstyrelsen med ansvar för miljöfrågor och Anette Molarin, fordonsansvarig rörelse och hälsa.

På nyhets-siten e24.se finns två artiklar om etanolstatsningen där en mackägare beklagar sig över kostnaden för en etanolpump och miljöminister Lena Ek säger att vi haft en olycklig etanoldebatt i Sverige. Hon skiljer på finetanol och fuletanol för att slutligen fördöma den amerikanska majsetanolen för att den kostar mer energi att tillverka än den ger. En lätt glidning när det gäller fakta och den blir slutklämmen i etanoldebatten i den här artikeln. Läsaren kan låta sig uppröras av det idiotiska i att köra bilar på etanol.

Pål Börjessons, Lunds tekniska högskola, institutionen för teknik och samhälle, avdelningen för miljö- och energisystem, skrev en rapport om fin- eller fuletanol 2008. Så här beskriver han etanolbränslets miljönytta och framtidspotential: ”Idag kan svensk spannmålsetanol betraktas som finetanol eftersom flertalet av kraven ovan är uppfyllda vilket leder till en cirka 80 %-ig reduktion av växthusgaser jämfört med bensin. Samma sak gäller för brasiliansk sockerrörsetanol med motsvarande en 85%-ig reduktion medan en stor del av den amerikanska majsetanolen kan betraktas som fuletanol (med i genomsnitt en 20%-ig reduktion) eftersom många etanolanläggningar använder fossilt kol som bränsle. Det finns dock en stor förbättringspotential för flertalet produktionssystem för etanol vilket kan leda till en ökad klimatnytta. Å andra sidan kan en ökad markkonkurrens i framtiden leda till att ettåriga etanolgrödor börjar odlas på ”kolrik” mark, t ex långliggande gräsmarker, vilket medför minskad klimatnytta. När förändrad markanvändning inkluderas i livscykelanalyser bör man samtidigt ställa krav på att data presenteras som visar att den aktuella biodrivmedelsproduktionen faktiskt leder till förändrad markanvändning. ”

Detta är en verklighetsanalys som feltolkas och populariseras av politiker och media till att fördöma den bästa satsningen som något land någonsin gjort för att minska privatbilismens miljöpåverkan.

expressen.se kontrar med att kalla supermiljöbilspremien ett fiasko, påstå att det inte finns några elbilar att köpa och att de är alldeles för dyra. Jag kan ge dem rätt på några punkter men än en gång är det indignationen hos läsaren som är grunden för publiceringen. Det blir klick på weben och det i sin tur skapar grunden för annonsering som finansierar journalistiken.

En analys av vad de elbilar som finns kan ha för roll i samhället, hur de påverkar miljön och vilka möjligheter vi har att genomföra en långsiktig minskning av våra fordons miljöpåverkan är inget som lockar läsare men det är en oerhört viktig information som behövs för kloka politiska beslut med ett brett folkligt stöd.

Vi kan inte hålla på och motarbeta de lösningar som finns till den dag det blir så dyrt med fossila bränslen att vi står inför ett tredje världskrig.

Det är fortfarande så att etanolen och biogasen är de bästa drivmedlen för att snabbt minska vår klimatpåverkan. Elen är allra bäst på längre sikt, och vi måste söka lösningar för att med ekonomiska styrmedel locka bilköparna att välja bil mot bakgrund av detta faktum.

Det största hotet mot privatbilismen är faktiskt det faktum att dagens privatbilism är en mjölkko för statsmakterna då den beskattas, dubbelbeskattas och avgiftsbeläggs. Behöver vi istället subventionera den så klappar det ekonomiska systemet ihop.

Enda lösningen är att öka kostnaderna för de som kör med fossila bränslen och använda de pengarna till att subventionera dem som, i allas intresse, väljer att köra med extremt låg miljöpåverkan. Läs i första hand el, andra hand biogas och tredje hand etanol!

Vi måste redan nu inse att inte ens laddhybrider med fossilbränsledriven förbränningsmotor är ett bra miljöalternativ!

Gunnar Holmquist, transportchef i Helsingborgs kommun, och Anna Jähnke, kommunalråd och ordförande i miljönämnden, utanför Rådhuset i Helsingborg.

En medveten strategi för att både välja både fordon och transportmetoder med så liten miljöpåverkan som möjligt har gjort Helsingborg till en ledande kommun när det gäller miljöarbetet. Det har också lett till att Helsingborgs kommun nu får första pris i Miljöfordonsdiagnos 2011, som Miljöfordon Syd gör i samarbete med Infotorg. Det är tredje året som Miljöfordon Syd gör den här granskningen och i år granskas både personbilar och lätta lastbilar. Dessutom görs en parallell granskning av landstingens fordonsflottor i Sverige. Bästa landstinget i år blev Landstinget i Östergötland.

Gunnar Holmquist är transportchefen som jobbat med miljöbilslösningar i många år.

– Jag tror vi hade den första rapsoljebilen, en blå VW Passat, för mer än tio år sedan, berättar Gunnar Holmquist som är transportchef i Helsingborgs kommun när Miljöfordon Syd kommer till Helsingborg för att gratulera och överlämna priset till Sveriges bästa miljöbilskommun 2011.

Gunnar berättar hur kommunen jobbat på flera plan och med flera olika bränslen för att hitta lösningar för miljöanpassade transporter.

– Miljökontoret låg på och vi testade både etanol och biodiesel, ibland även på eget initiativ, fortsätter han.

– Det har hela tiden känts viktigt att visa Helsingborgarna att det finns lösningar och att vi har ambitiösa miljömål, fyller Anna Jähnke i. Anna är kommunalråd (M) och ordförande i miljönämnden.

Från 2007 gäller ett politiskt beslut som gynnar gasbilarna och målet är att köra dem på ren biogas.

– Ja, det är lite lättare att få tag i både fordon och bränsle numera, säger Gunnar. I början fick vi köra hem rapsoljefaten själva och sedan fick vi se till att det blev en mack för rapsolja här i kommunen.

– Den som inte gör något kommer i bakvattnet, lägger Gunnar till och vi konstaterar att årets vinnare av Miljöbilsdiagnosen är en mycket värdig pristagare.

När vi kommer in på ämnet framtiden tror både Gunnar och Anna att elbilarna är på väg.

– Vi har förmodligen elbilar till hemtjänsten redan om några år, konstaterar Gunnar. De passar utmärkt där med låg ljudnivå som inte stör och smidiga i trafiken. Dessutom blir räckvidden inget problem i de flesta fallen.

Det finns många eldsjälar när det gäller miljöarbetet i kommunen och det satsas mycket på exempelvis kollektivtrafiken, cyklandet och bilpooler. Medborgarna har intressserat sig mycket mer för miljöarbetet de senaste tre åren och det tror både Anna och Gunnar beror på de aktiva eldsjälarna i kommunen och på kommunens aktiva arbete för miljövänligare resor och transporter.

– Jag tror Helsingborgarna idag tänker annorlunda, säger Anna Jähnke, odförande i miljönämnden.

– Vi var faktiskt ute hos folk och knackade dörr för att berätta om det vi kallar ”Den hållbara resan” berättar Anna. Då pratade vi miljöfordon, kollektivtrafik och cyklar.

Anna fortsätter att berätta om hur man hade en ambition att stötta miljöbilsköparna ekonomiskt, men den kolliderade med ett riksinitiativ.

– Det är framför allt viktigt att vi som kommun tar ledningen och visar att vi väljer de allra mest miljövänliga fordonen samtidigt som vi också planerar vårt fordonsinnehav, resande och våra transporter så bra som möjligt, fortsätter Anna.

Gunnar berättar att det inte finns en förvaltning med självaktning i kommunen som inte har en egen bilpoolslösning. När bilarna inte används av förvaltningarna står de till Helsingborgarnas förfogande.

– Ett bra sätt att hitta ekonomi för den enskilde och motivera alla att tänka miljö när de ska utföra något transportarbete, fortsätter Anna.

Det finns också ett bostadsområde, Tågaborg, där det finns en bilpool i samarbete med Sunfleet. Ett initiativ som man vill inspirera andra bostadsområden att ta efter.

– Än finns det mycket att göra, säger Anna och berättar om hur man arbetar med infrastrukturen, planerar för jo-jo-kort som ett sätt att öka intresset för allmänna färdmedel och tittar på luftkvaliteten där dieselbilarna är ett problem man vill komma åt.

Gunnar och Anna har tagit emot första pris i Miljöbilsdiagnosen 2012 under tavlan med en eftertänksam man i Rådhuset.

– Vi har ju lyckan att ha det helägda Öresundskraft som också är väldigt miljömedvetna, lägger Anna till. De arrangerar ett elbilsrally och sätter upp Sveriges första laddstationer som drivs med solceller här i Helsingborg.

Gunnar har grävt lite i minnet och avslutar med att berättar att det faktiskt är femton år sedan de första elfordonen togs i bruk av gatuhållare och parkarbetare.

– Det var många som uppskattade att det blev så tyst i parkerna, säger han med ett leende.

Helsingborg jobbar idag för en ökad elbilsintroduktion tillsammans med 9 andra kommuner i gruppen ”Skåne nordväst”. Målet är 30 000 elbilar inom en snar framtid.

Mer om bakgrunden till priset och motiveringen finns här.