Biltillverkarna tittar förtvivlat i sina kristallkulor för att se om man kan hitta en lösning för en framtida förnyelsebar mobilitet. De flesta, om inte alla, kristallkulorna visar elbilar i olika versioner. Toyota, med systermärket Lexus, har jobbat med eldrift i sina hybridbilar så länge att man kan kalla dem för veteraner på området. Övertygade veteraner som ser hybriddriften som en ett utvecklingssteg mot den perfekta miljöbilen.
Toyotas Auris lånar tekniken från Prius och blir en utmärkt stadsbil.
Samtidigt som Toyota breddar sitt utbud av hybridmodeller med en Auris som delar drivlina med Prius går man ut med att man räknar med att hälften av produktionen 2015 kommer att vara hybridbilar.
Fördelarna med de Toyota hybridbilar som vi har i dag är att de minskar bränsleförbrukningen i framför allt stadstrafik. Samtidigt minskar luftföroreningar och buller i städerna, då de kan köras på enbart eldrift i låga hastigheter. De flesta upplever dem som både lättkörda, automatlåda, och komfortabla då det blir helt tyst vid kökörning.
Nackdelarna är att man inte har någon större nytta av hybriddriften vid landsvägstrafik och att de kan upplevas som tråkiga att köra för den som hellre rycker i en växelspak än låter bilens automatlåda sköta utväxlingen.
Toyota Auris delar drivlina med Toyota Prius men håller en något lägre profil när det gäller den futuristiska designen av inredning och exteriör. På utsidan är det inte mer än en diskret skylt på bakluckan som skvallrar om att ägaren valt en miljövänligare bil. När det gäller interiören så är det mesta hämtat från övriga Auris-modeller men växelväljaren och själva instrumenten kommer från Prius även om de monterats precis som instrument och växelväljare i alla andra Auris. Instrumentbelysningen är dock blå för att markera släktskapet med Prius. Eftersom batterierna stjäl en del plats blir bagageutrymmet 70 liter mindre än i övriga Auris-modeller.
Instrumentring och växelväljare, eller rättare sagt riktningsväljare, från Prius i den mer anonyma Auris-modellen.
I och med introduktionen av den här modellen blir Toyota ensamma om att ge kunderna en modell där de kan välja mellan diesel, bensin och elhybriddrift. Samtidigt väljer Toyota att förhålla sig kallsinniga till E85 och biogas. Inget förnyelsebart bränsle alltså men väl ett effektivt hushållande med bensinen.
Toyota erbjuder två modeller som klassas som miljöbilar i sin Auris-serie. Det är dels dieseln, D4D, som släpper ut 118 gram CO2 per km och så är det hybridmodellen som kommer ner i låga 89 gram. Två helt olika bilar för användaren men helt lika för betraktaren. Dieselmodellen är valet för den som behöver dra släp även om den inte får dra mer än 1 000 kg medan hybridmodellen är den moderna storstadsmänniskans val. Båda modellerna gör det väldigt enkelt att åka miljöbil då man får en lång räckvidd och inte behöver jaga vare sig eluttag eller biogasmack. Nackdelen är att de båda drivs med fossila bränslen.
Hybriddriften kommer bäst till sin rätt i stadstrafik där den är helt överlägsen tack vare möjligheten att gå på ren eldrift i låga hastigheter som vid kökörning och i p-garage. Komfort och miljövinsterna är riktigt stora här. Det känns lite märkligt att kika på färddatorn och den visar en förbrukning på 0,42 liter/mil efter en timmes körning i ren storstadstrafik med köer och trafikljus.
Kort sagt: Toyota Auris i hybridversion är balsam för storstadsbilisten. Bilen ger stadskörning en helt ny dimension. Tystnaden är återfödd samtidigt som avgaserna minimala och bilen är precis lika lättkörd som en radiobil eller en gammal DAF.
Mycket landsvägskörning, typ Norrland, ja, då väljer jag dieseln och håller tummarna för att Preem få snurr på sin biodieseltillverkning.